Två månader

Inte ens två månader har gått sedan jag fick veta att pappa hade blivit sjuk. Igen. Vi förstod att det var värre än de två tidigare gångerna. Men cancersjuka botas ju hela tiden, eller hur?

En vecka senare berättar han att det inte finns något hopp om att ta bort det helt, men de ska försöka bromsa det. Forskningen går framåt, om de lyckas skjuta upp det ett år eller så kanske man hinner hitta en lösning?

Fyra veckor sedan, en tisdag, jag kommer hem från skolan och får veta att vi måste åka in till sjukhuset. Medicinen har inte fungerat och det är bara några dagar kvar. All ledig tid spenderas nu på sjukhuset.

Torsdag. Vi har åkt därifrån och varit hemma en stund när min faster ringer och jag ser i mammas ögon vad som har hänt. Vi sätter oss i bilen, jag springer tillbaka och hämtar mina glasögon, vi hämtar min bror som gått ut för att träffa en kompis och så åker vi till sjukhuset för sista gången.

Nu är lägenheten tömd och skorna putsade inför begravningen imorgon.

Pappa. Min älskade pappa.


Vad folk tycker
Den som skrev det: Vickan

Usch, jag blir så ledsen för din skull varje gång jag läser texten. Men jag hoppas verkligen att du får en toppenbra födelsedag idag!!! Ta hand om dig och be strong :)

2010-11-30 @ 15:38:21
Blogg eller liknande: http://vikachus.blogspot.com

KOMMENTERA IS YOUR FRIEND!

Vem?
<-- klicka

E-post?

Blogg om du har en sån? ^^

Write your heart out!

Trackback
RSS 2.0