Två månader
Inte ens två månader har gått sedan jag fick veta att pappa hade blivit sjuk. Igen. Vi förstod att det var värre än de två tidigare gångerna. Men cancersjuka botas ju hela tiden, eller hur?
En vecka senare berättar han att det inte finns något hopp om att ta bort det helt, men de ska försöka bromsa det. Forskningen går framåt, om de lyckas skjuta upp det ett år eller så kanske man hinner hitta en lösning?
Fyra veckor sedan, en tisdag, jag kommer hem från skolan och får veta att vi måste åka in till sjukhuset. Medicinen har inte fungerat och det är bara några dagar kvar. All ledig tid spenderas nu på sjukhuset.
Torsdag. Vi har åkt därifrån och varit hemma en stund när min faster ringer och jag ser i mammas ögon vad som har hänt. Vi sätter oss i bilen, jag springer tillbaka och hämtar mina glasögon, vi hämtar min bror som gått ut för att träffa en kompis och så åker vi till sjukhuset för sista gången.
Nu är lägenheten tömd och skorna putsade inför begravningen imorgon.
Pappa. Min älskade pappa.
En vecka senare berättar han att det inte finns något hopp om att ta bort det helt, men de ska försöka bromsa det. Forskningen går framåt, om de lyckas skjuta upp det ett år eller så kanske man hinner hitta en lösning?
Fyra veckor sedan, en tisdag, jag kommer hem från skolan och får veta att vi måste åka in till sjukhuset. Medicinen har inte fungerat och det är bara några dagar kvar. All ledig tid spenderas nu på sjukhuset.
Torsdag. Vi har åkt därifrån och varit hemma en stund när min faster ringer och jag ser i mammas ögon vad som har hänt. Vi sätter oss i bilen, jag springer tillbaka och hämtar mina glasögon, vi hämtar min bror som gått ut för att träffa en kompis och så åker vi till sjukhuset för sista gången.
Nu är lägenheten tömd och skorna putsade inför begravningen imorgon.
Pappa. Min älskade pappa.
